Svenska Ishockeyförbundet – ett sekel av svenska hockeydrömmar
Det börjar med ett möte på Skeppsbron i Stockholm. Den 17 november 1922 samlas representanter för sju föreningar i Svenska Fotbollförbundets lokaler för att ge en ung idrott ett eget hem. Ishockeyn ska stå på egna ben. När Svenska Ishockeyförbundet bildas den kvällen blir Isaac Westergren dess förste ordförande.
Avståndet till dagens hockeyvärld är stort. Det finns inga fullsatta moderna arenor, inga direktsända slutspel i människors telefoner och ännu inget landslag med tre kronor på bröstet. Men beslutet på Skeppsbron skapar en gemensam organisation för en sport som snart ska få en självklar plats i det svenska idrottslivet.
Egentligen har berättelsen redan börjat, två år tidigare och långt från Stockholm. Vid de olympiska spelen i Antwerpen 1920 deltar Sverige för första gången i ishockey. En av de viktigaste pådrivarna är Raoul Le Mat, amerikanen som ser möjligheterna i de svenska bandyspelarnas skridskoåkning. Tillsammans med svenska idrottsledare hjälper han till att göra ett landslag möjligt. Sverige slutar fyra, och det som har börjat som ett djärvt försök får en fortsättning.
Le Mat är en av dessa personer som tycks rymma flera yrkesliv i ett. Han ordnar utrustning, instruerar spelare, leder laget och dömer matcher. Hans betydelse blir också bestående i en mycket konkret form: 1926 instiftar han den vandringspokal som fortfarande bär hans namn och som de svenska mästarna får lyfta. På så vis finns en av sportens första entusiaster kvar mitt i firandet varje gång ett nytt mästarlag koras.
Under de första åren byggs svensk ishockey steg för steg. I januari 1921 spelar IFK Uppsala mot Berliner Schlittschuhclub på Stockholms stadion, i den första ishockeymatchen på svensk is. Fler föreningar ansluter sig, och 1922 genomförs det första svenska mästerskapet. När förbundet bildas senare samma år finns alltså redan början till både klubbverksamhet och ett nationellt tävlingsliv.
År 1924 tar Anton Johanson över som förbundsordförande. Han stannar till 1948 och blir därmed en sammanhållande person under nästan hela mellankrigstiden och andra världskrigets år. Sporten är fortfarande ung, men får allt fastare former.
Redan 1928 vinner Sverige OS-silver i Sankt Moritz. Tio år senare tillkommer en detalj som ska få en alldeles särskild betydelse: vid VM i Prag 1938 spelar landslaget med tre kronor på tröjorna. Bakom initiativet står ledarna Birger Nilsson och Herman Carlsson. Symbolen blir med tiden så nära förbunden med laget att den också blir dess namn. Tre Kronor får ett ansikte som generation efter generation kan känna igen.
Efter kriget börjar nästa stora kapitel. År 1948 väljs Helge Berglund till ordförande, och under de följande 25 åren får förbundet en ledare med stora planer för sportens utbredning. Berglund vill att ishockeyn ska växa långt utanför Stockholm. Han arbetar för fler konstisbanor, internationella kontakter och landskamper på nya orter. Ungdomsverksamheten får en central plats.
Det är en förändring som går att förstå genom själva isen. Med konstfrusna banor blir det lättare att planera träning och matcher. Föreningarna får bättre förutsättningar att bygga verksamhet över tid. När sporten får fäste på fler platser växer också kretsen av spelare, ledare och åskådare. Förbundet blir en viktig länk mellan den lokala entusiasmen och de resurser och kunskaper som behövs för att ta nästa steg.
VM i Stockholm 1949 brukar beskrivas som ishockeyns stora svenska genombrott. Mästerskapet för sporten närmare en bred publik. Under de följande årtiondena hjälper radion och televisionen till att göra hockeyn till en gemensam upplevelse, också för dem som aldrig har stått vid en rink.
Framgångarna ger utvecklingen ytterligare fart. År 1953 blir Sverige världsmästare för första gången. Nya VM-guld följer 1957 och 1962. Sven Tumba är en av de stora profilerna: en skicklig spelare med en utstrålning som når långt utanför ishockeyns egen publik.
När Tumba långt senare får frågan om hur han vill bli ihågkommen svarar han:
”Som någon som gladde svenska folket med sina grejer.”
Orden kommer från en intervju sommaren 2011 och återges av TT i Svenska Dagbladet efter hans bortgång samma höst. De fångar något av den roll hockeyns första stora folkkära personligheter får. Genom dem blir sporten också närvaro, igenkänning och glädje i människors vardag.
Samtidigt måste intresset få någonstans att ta vägen. År 1959 spelas TV-pucken för första gången, med Värmland som segrare. Turneringen ger ungdomshockeyn ett nationellt skyltfönster och skapar möten mellan spelare från olika distrikt. Den blir en återkommande del av hockeyåret, med egna hjältar, egna minnen och den välbekanta högen av jublande spelare efter slutsignalen.
Bakom de synliga framgångarna utvecklas också kunskapen om spelet. Träning, taktik och spelarutbildning får allt större utrymme. Förbundets historia går därför också att läsa i instruktionsböcker, utbildningsmaterial och kurser. Christer Höglund, en av utbildningsverksamhetens långvariga profiler, står bland annat bakom förbundets träningsplan för pojklagsspelare 1983 och Ishockeyns ABC 2004. Här finns en viktig del av kontinuiteten: erfarenheter ska kunna föras vidare till nästa tränare och nästa generation spelare.
Under 1970-talet blir svensk ishockey alltmer internationell. När Börje Salming och Inge Hammarström lämnar Brynäs för Toronto Maple Leafs 1973 hjälper de till att öppna vägen för svenska spelare i Nordamerika. Den svenska föreningshockeyn visar att den kan fostra spelare som också gör avtryck i NHL. För unga spelare får drömmen en större geografisk räckvidd.
På hemmaplan får elitverksamheten en ny form när Elitserien startar 1975 med tio lag. Klubbarnas gemensamma organisation har sina rötter i Svenska Serieföreningen, bildad 1955. Med en starkare nationell liga utvecklas också samarbetet mellan förbund, ligaorganisation och föreningar. År 2013 byter Elitserien namn till SHL, och 2015 utökas ligan till 14 lag.
En av personerna som kommer att prägla nästa epok är Rickard Fagerlund. Han leder Svenska Ishockeyförbundet från 1983 till 2002 och har dessförinnan varit ordförande i elitklubbarnas serieförening. Hans tid vid förbundets roder sammanfaller med en period av stora internationella framgångar. Han får också uppdrag i Internationella Ishockeyförbundets styrelse och marknadskommitté.
År 1987 kommer ett efterlängtat VM-guld i Wien, det första sedan 1962. Förbundskapten Tommy Sandlin, ofta kallad Hockeyprofessorn, leder laget. Han representerar en tränartradition där eftertanke, utveckling och förståelse för spelet får stor betydelse. Guldet blir ett av de stora ögonblicken i hans långa gärning inom svensk ishockey.
På 1990-talet följer VM-guld 1991, 1992 och 1998. Mitt i årtiondet kommer dessutom en triumf som får ett alldeles eget liv i det svenska idrottsminnet. I Lillehammer 1994 vinner Sverige sitt första olympiska ishockeyguld. Peter Forsbergs straff och Tommy Salos efterföljande räddning blir de avgörande bilderna från en final som fortfarande återberättas.
Under samma årtionden tar damishockeyn allt tydligare plats i den organiserade verksamheten. Lokala initiativ finns redan vid slutet av 1960-talet. År 1981 startar den första officiella damserien i Sverige, och 1988 genomförs det första SM-slutspelet. Nacka HK blir svenska mästare.
Det är en utveckling som börjar med föreningar och spelare som skapar nya möjligheter att delta. Med seriespel och svenska mästerskap får verksamheten en fastare struktur och fler tydliga mål att sträva mot.
OS-bronset 2002 följs fyra år senare av ett internationellt genombrott i Turin. I semifinalen besegrar Sverige USA efter straffar. Maria Rooth gör båda Sveriges mål under ordinarie tid och slår också in den avgörande straffen. Dagen efter återger Svenska Dagbladet hennes ord:
”Vi visste att vi hade en chans och gav aldrig upp drömmen.”
Sverige tar sedan silver. Damkronorna har nått en olympisk final och gett svensk ishockey en ny generation förebilder. Även för herrlandslaget blir 2006 ett märkesår. Först kommer OS-guldet i Turin, därefter VM-guldet i Riga. Två mästerskap och två delvis olika spelartrupper binds samman av förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson. När Svenska Dagbladet senare samma år skildrar dubbeln sammanfattar han sin syn på laget:
”Inget lag är starkare än den siste spelaren in.”
Det är ett kort citat som också passar in i den större förbundshistorien. Landslaget är beroende av varje spelares bidrag, precis som hockeyns vardag är beroende av människor med många olika uppgifter.
Under 2010-talet tillkommer nya stora framgångar. Juniorkronorna vinner JVM 2012. Året efter tar Tre Kronor VM-guld i Stockholm, och 2017 och 2018 följer två nya VM-titlar. Parallellt fortsätter utbildningsarbetet genom tränarkurser och material för allt från hockeyskolan och målvaktsspelet till domarutveckling och elitförberedelse. Den internationella scenen och den lokala träningsrinken hör nära samman i förbundets uppdrag. År 2019 blir flickornas distriktsturnering en del av TV-pucken. Sextio år efter den första turneringen skrivs därmed ett nytt kapitel i en av svensk hockeys mest välbekanta traditioner.
Den 17 november 2022, exakt hundra år efter mötet på Skeppsbron, firar förbundet sitt jubileum i Avicii Arena. Ett århundrade av spelare, ledare och prestationer uppmärksammas. Börje Salming är på plats och hyllas med stående ovationer. Hans närvaro ger firandet en särskild tyngd: här finns en av spelarna som förändrade bilden av vad svensk ishockey kunde åstadkomma.
När förbundet går in i sitt andra århundrade står föreningsverksamheten åter i centrum. Anders Larsson, ordförande sedan 2015, leder organisationen när Strategi 2030 antas i juni 2023. Inriktningen är att fler ska spela, fler ska stanna kvar och fler ska känna engagemang för ishockeyn. Ett av målen är 100 000 licensierade spelare och domare till 2030. Regionala hockeykontor får en viktig uppgift i att stödja föreningarnas utveckling.
Historien fortsätter också att fyllas med sportsliga milstolpar. I januari 2026 tar Juniorkronorna Sveriges tredje JVM-guld för U20, efter finalseger mot Tjeckien. Guldet fogas till segrarna 1981 och 2012 och ger ännu en generation en egen plats i svensk hockeyhistoria.
Inför säsongen 2026/27 fortsätter förbundet att utveckla verksamhetens former. Nationella Damhockeyligan och U19 Nationell dam blir förbundsserier. Matchvärdar införs vid barn- och ungdomsmatcher för att bidra till en trygg och positiv miljö. Det är exempel på hur uppdraget fortfarande rör både sportens struktur och människorna som deltar i den.
I september 2026 omfattar Svenska Ishockeyförbundets verksamhet över 400 föreningar, med omkring 83 000 aktiva spelare och domare enligt förbundets egen sammanställning. Från mötet med sju föreningar har en rikstäckande organisation vuxit fram. Dess arbete sträcker sig från tävlingsbestämmelser och utbildning till landslag och internationell representation.
Sett över mer än hundra år framträder ett förbund vars historia är nära sammanvävd med människorna runt isen. Pionjärerna som introducerade spelet. Ledarna som arbetade för nya banor. Tränarna som delade med sig av sina kunskaper. Spelarna som gav publiken minnen för livet.
Det som en gång tog form i ett mötesrum på Skeppsbron lever vidare varje gång en förening välkomnar ett nytt barn till isen. Där börjar nästa kapitel.
