Almtunas spelarbudget är lägst i HockeyAllsvenskan. Runt fem miljoner kronor för en hel hockeytrupp, för en säsong. Det är nästan vad som hamnar i felmarginalen hos en toppklubb i SHL. Men så som Uppsalaklubben handskas med pengarna – och spelarna – väcker det beundran i hockeysverige. ”Vi kan inte ta in spelare som tror att de är nånting redan. Dom vill vi varken ha eller har råd med,” säger nye sportchefen Jonas Almtorp. ”Vi tar killar som letar efter utveckling och inte efter tusenlappar.”
Uppsala. Sveriges fjärde största stad. Och trots att IFK Uppsala spelade i den första officiella ishockeymatchen i Sverige 1921 så finns nog ingen av kvinna född som skulle kalla Uppsala för en hockeystad.
Det var dock på gång. En gång. 1962 gick Almtuna IS upp i Sveriges högsta nationella serie och det finns nog ingen klubb i världen där storhetstiden kom så snabbt – och försvann lika fort. I sin premiärmatch den 4 november 1962 i dåvarande Division I Södra mötte uppsaliensarna den kommande storheten Brynäs inför rekordpublik för hockey i Uppsala – 4,413 på Studenternas IP.
Efter halva matchen ledde nykomlingen Almtuna med 4-0 och även om det handlade om ishockey så var det många bland publiken som hade bandyportföljen med sig och åskådarna trodde att de hade tagit lite för mycket av bandykaffet när gästerna från Gävle höll på att sopas från isen.
Men 4-0 blev till sist 5-7 och där – precis där och under de sista 30 minuterna av matchen – tog Almtunas storhetstid som elitklubb slut. Laget tog bara en enda poäng till i serien (5-5 hemma mot IFK Bofors) och såvida inte dagens Almtuna lyckas med nåt sorts mirakel, kommer denna tabellrad i svensk hockeys maratontabell bestå inom överskådlig framtid:
14 1 1 12 34-81 3
Almtuna 1962/1963.
Hockeyn i Sveriges fjärde största stad – god för en 59:e plats i svensk hockeys eviga tabell.
Det ska dock i rättvisans namn sägas att Almtuna vann tre matcher i det påföljande kvalet men när Grums tog hem det sista och avgörande mötet med 6-5 inför 224 åskådare den 17 februari 1963, blev det den sista kontakten som Almtuna IS hade med svensk elithockey.
Det hjälpte inte ens att man satte sitt än idag gällande publikrekord för hockey i Uppsala med 7,522 när Västra Frölunda kom på besök 11 november 1962 då Almtunas målvakt Berndt ”Skräcken” Carlsson stod på huvudet och höll göteborgarnas segersiffror nere till 2-1.
Frugala Almtuna – då som nu
Historia är nu inget som upptar någon tid hos varken sportchefen Jonas Almtorp, klubbchefen Tobias Pehrsson eller tränarduon Marcus Ragnarsson och Victor Grönberg som driver dagens Almtuna IS i HockeyAllsvenskan. Den enda likheten med elitsäsongen 1962-1963 skulle väl vara att det fanns inga pengar i hockeyn då och det finns inte så mycket nu. I alla fall om man heter Almtuna IS.
Om man ska hitta ett ord som sammanfattar Almtunas sätt att leva så är ordet frugal. Står för: enkel, måttlig, ekonomisk, sparsam.
Det är vår realitet. Vi måste satsa på att ta hit killar som vill bli nåt framöver, som är mottagliga för att lyssna på coacherna och jobba stenhårt för att slå igenom. Vi kan inte ta in spelare som tror att de nånting redan. De vill vi inte ha och de har vi inte råd med heller. De tusenlapparna de går miste om nu, får de tillbaka sen, säger Jonas Almtorp.
Som till exempel fjolårets målspruta (48 poäng på 52 matcher) Mikkel Øby-Olsen, som gick till Färjestad och näst bäste poängplockaren Lucas Stockselius, nu i Örebro.
Till skillnad från många andra trupper i svensk elithockey 2026 är Almtunas trupp praktiskt taget helsvensk, trots att det spelar nästan 70 utländska spelare i HockeyAllsvenskan. De enda ”importerna” är letten Bruno Osmanis som dock har spelat i Sverige sen han var 15 samt finske Samuel Salonen som kom till Almtuna via Oskarshamn.
Det får gärna se ut så för mig, det gör ingenting. Vi kan inte ta in en dyr import och det är på gott och ont. Det tvingar de här killarna som vi tar in att ta ansvar, de får kvalitetsminuter, i power-play, i slutet av matcherna. Därför är vi en bra klubb för dem att vara i. De vet att det kommer ingen kille från USA för att lösa problemen, de får lösa det själva, säger sportchef Almtorp.
Profilen: Omstartklubb, ett slags show-room
Och hittills har de löst det mer än väl. De flesta förhandstipsen från experterna inför serien pekade nånstans mot placeringarna 10-12. När dessa rader författas har Almtuna visserligen precis mot Oskarshamn (2-8) men AIS ligger alltjämt sjua med 18 poäng efter 12 matcher.
För att få en rättvis bild av Almtuna och varför de överlevererar, ställde vi frågan till TV4:s Fredrik Söderström som har synnerligen bra koll på Hockeyallsvenskan. Så blev Fredriks svar som utvecklades till en liten analys:
» Almtuna profilerar sig som en omstartsklubb. Många spelare som delvis kört fast på andra ställen, men tar fart igen. Dessutom bra lån. Här tror jag SHL-klubbarna ser möjligheten att deras utlånade spelare får en större roll, färre stjärnor att brottas med.
» Låga förväntningar och krav utifrån, det gör arbetsklimatet bättre. Inte alls samma stress som större klubbar påverkas av.
» Bra tränare och sportslig ledning, över lång tid.
» Ofta bra målvakter. Eller rättare sagt, många målvakter blir bättre där.
» Gott rykte, sett till möjligheterna. Visst vill spelare ha bra avtal, men för en rätt stor grupp spelare i Hockeyallsvenskan finns inte de stora pengarna någonstans. Då kan det vara en god investering att spela i Almtuna, med låg lön, men med större roll, ett slags show-room.
» Visst mått av underskattning. Tråkig ishall, kalla omklädningsrum, inte mycket publik. Många lag har nog en nonchalant ingång i möten med Almtuna, framför allt i Uppsala.
Och så om höjdpunkterna i laget hittills:
Det jag sett så här långt av säsongen, så är Almtuna imponerande konsekventa i sitt spel. Fått fart på spelare som anfallarna Karl Sterner och Lukas Vesterlund. 20-åringen från Rögle, Marwin Jarbsjö, är spännande. Backarna Jakob Ragnarsson och Edvin Hammarlund är viktiga med rutin. Upplever dessutom coachen Marcus Ragnarsson som lugn och metodisk, dessutom oerhört sympatisk, berättar Fredrik Söderström.
Jonas Almtorp är benägen att hålla med om det mesta.
Vi är ju något av en omstartklubb för spelarna. Ragge och Victor (coacherna Ragnarsson och Grönberg) ser till att vi har en mycket bra utvecklingsmiljö. Spelarna tycker att det är roligt att komma till rinken. Det är ett gäng som hänger ihop och på kort tid har blivit väldigt tajta. Att det blir många timmar i buss gör sitt till, säger sportchefen.
Karl Sterner leder den interna poängligan i Almtuna med sina 6 mål och 4 assist efter 12 spelade matcher.
Jobbet som NHL-scout hjälpte GM-rookien
Hittills gläds jag mest med Karl Sterner, som blev en sen lösning men som kommer in direkt och gör skillnad, det är kul att se. Sterner inte fick fäste i Södertälje men nu känner han glädjen som under junioråren. Förutom de spelarna som Fredrik nämnde, så har backarna Oskar Asplund (egen men senast i Mora) och Elias Egnell (stockholmare, senast från Hudiksvall) också gjort det mycket bra och båda har tagit vara på istiden.
Almtorp lägger gärna till unge anfallaren William Pecirep, född -09 som ett belägg för att Almtunas juniorverksamhet och hockeygym funkar. Pecirep har redan gjort tre matcher i Hockeyallsvenskan.
Jonas Almtorp är inne på sin rookiesäsong som sportchef, eller General Manager som det numer heter och det är en titel som faktiskt återspeglar verkligheten då 42-åringen även har ansvaret över damverksamheten och juniorerna. Han tillträdde tjänsten 1 maj 2026 efter att företrädaren Niklas Danielsson flyttade till Brynäs för en roll som assisterande tränare och spelarutvecklare. Almtorp var själv assisterande tränare i AIS förra säsongen.
Jag trivs bättre på den här sidan än att vara på isen och jag kände ganska snabbt att det är här jag vill vara. Det var väldigt mycket att sätta sig in i, speciellt de första månaderna men det är otroligt kul och utmanande. Då får man också ta det negativa, som telefonsamtal med agenter och andra sportchefer på kvällen eller på helgerna. Det är mycket som landar i mitt knä, vi är en liten organisation men en mycket bra grupp med klubbchefen Tobias Pehrsson (tidigare utvecklingschef hos Djurgården) och tränarparet, berättar Jonas.
En fördel som Almtorp hade då han tillträdde som GM var att han under säsongen 2024-2025 var europascout åt NHL-klubben Colorado Avalanche.
Det fanns vissa saker i scoutjobbet som jag har nytta av nu. Det krävs mycket scouting i jobbet som sportchef också och utmaningen är att kunna se potentialen, men den stora skillnaden är att när man scoutar för NHL så kan man vänta några år med att se utfallet. I Almtuna måste vi se ganska snabbt vad det blir.
Jonas Almtorp är troligen en av svensk hockeys mest anonyma globetrotters. Under sin 17-åriga elitkarriär spelade han för tretton klubbar, inklusive en säsong (2007-2008) i Nordamerika då han lirade i båda farmarligorna AHL och ECHL efter att ha blivit draftad av Edmonton Oilers i fjärde rundan 2002.
Jag gillade verkligen att spela därborta och hade gärna fortsatt där, trots att det var i farmarligan, men jag fick inget kontraktsförslag så det var bara att flytta hem.
Jonas Almtorp på gott humör inför bortamatch i Hatstore Arena.
I vilken klubb hade du dina bästa år?
Tveklöst mina tre säsonger i Linköping 2012-2015. Vi hade ett mycket bra lag med många toppspelare, arenan var full och klubben hade en mycket stark sportslig ledning med sportchef Johan Hemlin, klubbdirektör Mike Helber, Roger Melin var tränare med Niclas och Magnus Hävelid som assisterande. Det var fina år, berättar Jonas.
Vi avslutar där vi började – att prata om Uppsala som idrottsstad och var hockeyn kommer in. Trots att Uppsala alltså är rikets fjärde största stad så har läget, ur hockeyperspektiv, inte varit gynnsamt. Man ligger en timma norr om Stockholm, Sveriges bästa hockeydistrikt, och en timma söder om Gävle, där Brynäs sen tidigt 60-tal har tillhört Sveriges tre bästa klubbar.
Kan Sirius visa politikerna vägen?
Så de talangerna som kommer från trakterna av Knivsta, Märsta eller Rosersberg drar söderut till Stockholm medan lovande spelare från Tierp eller Östervåla lockas norröver av Brynäs. Uppsala är dessutom en utpräglad studentstad och studenter har mestadels fokus på annat än sport.
Det ironiska att under tiden som vi pratar, håller IK Sirius – som egentligen aldrig har varit nära att vinna nånting – på att ta hem Allsvenskan i fotboll för första gången i klubbens historia.
Det är bara kul för Uppsala, den utvecklingen de har haft. Alla gläds med dem, jag går själv gärna och tittar på Sirius. De har en kanonarena mitt i stan, man kan gå från puben till arenan. Det är en upplevelse som har skapats där, det är inne att prata Sirius och alla går omkring med Siriushalsdukar. Alla vill se en vinnare. Och det är nåt sånt som måste till för att Uppsala även ska bli en hockeystad och ta nästa kliv. Det var snack om en arena redan 2004 när jag spelade i Almtuna, men det är tydligt att det är inget som prioriteras i Uppsala. Det är en studentstad, kultur och annat är det som politikerna satsar på, säger Jonas.
Så under tiden får Almtuna IS hålla till i kalla, tråkiga Gränby ishall där inte ens ett besök av AIK från down the road drar mer än 1372 åskådare och att göra det bästa man kan med minimala resurser och spelare som andra lag inte vill ha just nu – men kanske snart. Det vill säga om Jonas Almtorp, Tobias Pehrsson, Marcus Ragnarsson och Victor Grönberg och de andra i AIS gör ett bra jobb med dem.
Som Fredrik Söderström så fyndigt beskrev det – ett slags show-room.
Szymon Szemberg
Tidigare VD för den Europeiska klubballiansen E.H.C., Informationschef på Internationella ishockeyförbundet (IIHF) 2001-2014, COO på Champions Hockey League, 2013-2015. Sportjournalist på Göteborgs-Posten 1981-1997. Reflektionerna är skribentens egna.