Den handlar om den så viktiga självbilden.
”MoDo ser sig själva som en SHL-klubb på besök i HockeyAllsvenskan, men ska vi vara ärliga hur det har sett ut de senaste tio åren har vi varit en Hockeyallsvensk klubb på besök i SHL två år”, säger sportchefen Henrik Gradin.
Och ”Hinken” är besjälad av att MoDo ska sluta vara en besökare – och bli fast där han anser att klubben hör hemma.
57 säsonger i högsta serien, fortfarande femma i maratontabellen, två SM-guld, fostrat några av världens allra främsta hockeyspelare, en säsong hade klubben nio (!) spelare i juniorlandslaget. Finns ingen annan stad i världen med runt 35,000 invånare i centralorten vars egna söner har vunnit NHL:s poängliga tre gånger, medan en säsong var NHL:s etta och tvåa i skytteligan båda från MoDo och Örnsköldsvik.
Fjorton individuella, officiella NHL-troféer har vunnits av spelare från Nolaskogs i Ångermanland; Peter Forsberg 3, Henrik Sedin 3, Daniel Sedin 3, Victor Hedman 2 och Marcus Näslund 1.
2014 åkte kanadensiska TV-bolaget CBC med sitt Hockey Night in Canada till Örnsköldsvik med uppdraget att kolla om det finns något speciellt i vattnet vid Höga Kusten, om detta kan förklara den unika överrepresentation av spelare i yppersta världsklass från staden med namnet som är omöjligt att uttala för en engelskspråkig.
Väl på plats blev de lättade när någon upplyste kanadensarna ”it’s okay if you say OH-vick.”
Men just 2014 inträffade något som gav en antydan om att talangfabriken befann sig vid en brytpunkt. Några månader in på SHL-säsongen 2014-15 värvades den amerikanske 42-åringen Don Brashear.
Brashear, som var en utpräglad slagskämpe, hade då egentligen slutat och inte spelat (nåja) i NHL på fyra år. 42-åringen, vars skridskoåkning inte längre var elitmässig, gjorde 12 matcher i grundserien, 0+0=0. Om det någonsin gjorts en spelarrekrytering som gick helt stick i stäv med MoDos själ och profil så var det denna.
Långt ifrån MoDos DNA
Inget ont om personen Don Brashear, men värvningen var en tydlig indikation om att saker och ting inte stod rätt till i klubben vars DNA var talang, skicklighet och egenproducerat. MoDo – med sin slogan ”The Heart of Hockey” – hade börjat tappa både hjärta och själ.
Den säsongen klarade man sig kvar med nöd och näppe men redan nästa, 2015-16, kom laget på 13:e plats i SHL och åkte ur. Det vad som följde kallas i klubbens historia för de ”sju svåra åren” i Hockeyallsvenskan innan MoDo var tillbaka i finrummet 2023 efter en finalseger i sju matcher mot Djurgården.
Då hade Henrik Gradin två år tidigare kommit in som sportchef. ”Hinken” var fostrad i den miljön som gjorde MoDo världsberömt, som en del av klubbens – och troligen svensk hockeys – bästa årskull i en och samma förening: MoDos fantastiska 73:or med Peter Forsberg, Markus Näslund, Magnus Wernblom, Andreas Salomonsson, Hans Jonsson – och Henrik Gradin.
”Morgonträningarna på hockeygymnasiet i Kempehallen, när vi hade den så kallade Ligan med tränaren Anders Melinder, det var på blodigt allvar, det var fullt krig varje morgon. Det var slagsmål, tjurighet och prestige. Hetsen mot varandra var stenhård och nåt som man då tyckte var normalt. Det är först nu efteråt man inser att det var inte så normalt”, konstaterar Gradin.
Med de spelarna som stomme vann MoDo JSM-slutspelet 1992 via 12-1 i semin mot Rögle och 15-2 i finalen mot Leksand. Sveriges bästa och mest överlägsna juniorlag någonsin.
Men tiderna och samhället förändras – och idrotten med den.
I globaliseringens spår och där det inte längre är givet att en talang från närområdet gör det som tidigare var det självklara klubbvalet har föreningar som MoDo, Björklöven, Timrå, Leksand, Södertälje, Mora och Västerås alla sina utmaningar.
MoDos två säsonger i SHL efter ”de sju svåra åren”, likaledes Henrik Gradins två första säsonger som sportchef i högsta serien var tuffa. Elva och missat slutspel 2024 och degradering 2025 efter kvalförlusten mot HV71.
”Med facit i hand borde vi agerat tidigare under år två i SHL”, medger Gradin. ”De ändringarna vi gjorde vid novemberuppehållet borde vi gjort med en gång när vi såg att saker och ting inte stod rätt till.”
”Självbilden när vi åkte ur var inte bra”
Efter degraderingen 2025 tappade MoDo arton spelare men gick ändå ut med målsättningen att gå upp direkt, inspirerade av HV71 och Brynäs som var i Hockeyallsvenskan och vände.
Även här lärde man sig en läxa.
”Vi satte en onödig press på oss själva ifjol, vilket med facit i hand inte var bra. Vi satte oss i skiten direkt när vi sa att vi ska gå upp till vilket pris som helst. Vi hade ett ruskigt bra lag på pappret, men det var mycket individualister och vi hade inte satt ihop en grupp som var beredd att driva loket tillsammans. Vi fallerade. Självbilden vi hade när vi åkte ur var inte bra, det gällde både spelare och ledare.”
Den här gången tar man sig an uppgiften med betydligt mer ödmjukhet. Och det återspeglas i hur Henrik Gradin och nye tränaren Mikael Karlberg har satt ihop truppen.
”Vi är inte lika individuellt skickliga som vi var förra säsongen, men däremot har vi en trupp som är beredd att göra det hårda jobbet, vi är mer hockeysmarta och vi har dessutom en något annorlunda ekonomisk verklighet att förhålla oss till”, säger Gradin. ”Så laget i år är helt klart strukturerat på ett annat sätt. Men jag känner att det är ett helt annat driv i laget än ifjol. Det var där vi misslyckades förra säsongen.”
”Men det gäller att hålla i det under mörka november och december”.
Med Hockeyallsvenska mått mätt har MoDo fortfarande en mycket bra lönebudget, även om man har gått ner med fyra miljoner, från 26 ifjol till 22 miljoner denna säsong. Detta i en liga där det finns klubbar som har en bra bit under tio miljoner i löneutrymme för sina spelare och där ligasnittet kanske hamnar på tio-tolv.
”Vi har fortfarande en jättebra budget för att kunna gå upp i SHL.”
Gradin nämner Sebastian Ohlsson, Jacob Bjerselius, Oscar Pettersson, Victor Berglund, kaptenen Emil Larsson och hemvändande Erik Jinesjö Karlsson som Modos kulturbärare, fastän flera av dem spelar lite längre ner i den så kallade hierarkin.
Men det som gör att folk runtom i Ångermanland känner ett extra pirr är MoDos Young Guns. Nej, vi gör självfallet inga jämförelser med 73:orna (inte heller med 78/80-kullen, Daniel och Henrik Sedin, Pär Styf, Pierre Hedin, Fredrik Warg, Niklas Nordgren, m.fl) men det är spelare som backen Hugo Hallin, 19, och anfallarna Malcolm Gästrin, 18, Elton Hermansson, 18 och Milan Sundström, 17 som gör att kvällarna blir roligare i Hägglunds arena denna vinter och vår.
”Det är en ynnest att ha sådana spelare”
Det som gör det extra kul för alla traditionalister är att moderklubbarna är Svedjeholmens IF (hej, ikonen Anders Hedberg) och Järveds IF (hallå, Sedinarna och Mackan Näslund). Det är så det ska vara i Modo Hockey.
GM Gradins omdöme:
”Hugo Hallin har tränat otroligt bra i sommar och ser väldigt spännande ut under den första delen av säsongen, har mycket kvar att lära men tar steg varje dag”.
”Elton Hermansson gick ju högt i NHL-draften i sommar och har även sajnat med Los Angeles, en otroligt skillad spelare som har en målgörartouch som är få förunnat, det ser nästan löjligt ut när han håller på. Otroligt skicklig och spännande. Men han måste lära sig att göra det dagliga jobbet varje dag.”
”Milan Sundström, som egentligen inte förstår hur bra han är. Har gått ganska fort för honom att få en chans i herrlaget, ta en plats, spela ordinarie och han gör det jättebra. Milan har spelsinnet som sin stora grej. Lite old school. Kan titta åt ett håll och slå ett tjugometers-flippass åt andra hållet. Han är nästan 190 lång och har ännu inte fått ihop det med skridskoåkningen och kroppen. Men det är en storspelare i vardande som vi ser.”
”Det är ynnest att ha sådana spelare.”
Så länge de är kvar i svensk hockey, är vi benägna att tillägga. Vi vet alla hur verkligheten ser ut.
Om HockeyAllsvenskan 2026-2027 tror Henrik Gradin så här:
”I år kan det bli så att så att det laget som går upp är inte samma som vinner grundserien (som det har varit under de sex åren sedan pandemin, i tur och ordning: Timrå, HV71, MoDo, Brynäs, Djurgården och nu i våras Björklöven, vår anm.) så det finns nog sex lag som slås om det här och MoDo ska vara ett av dem.”
Nästan alla experter som följer HockeyAllsvenskan har tippat AIK, Leksand, MoDo och Södertälje som den givna toppkvartetten. Vad tror du?
”Ja, på förhand kan jag tycka det. Men jag skulle lägga till BIK Karlskoga, de är alltid där och jag gissar att de kommer vara med i år också. Kalmar gjorde det fantastiskt bra ifjol och kanske Oskarshamn. Nåt lag utanför de fyra stora kommer att överprestera.”
Det kommer kanske inte ske den här säsongen, men när jag frågar Henrik Gradin om den framtida svenska hockeykartan, och var hans klubb hör hemma, så tvekar han inte om att Modo Hockey kommer att gå upp och att klubben tillhör eliten.
”Vi har definitivt potentialen att vara ett stabilt mittenlag i SHL. Om vi har ett dåligt år är man tia, men har vi ett bra år då slås man om SM-guld. Vi har faciliteterna, vi har arenan, vi har fansen vi har näringslivet och vi har en stad som andas hockey. Det finns egentligen inte så mycket annat att göra på vintern i Övik än att förenas här i arenan och titta på ishockey. Vi ska vara i SHL.”
”Men vi måste vara ärliga och titta oss själva i spegeln för vi har varit i SHL i två av de senaste tio åren och vi måste kunna svara på frågan varför vi inte har etablerat oss däruppe trots att vi har alla möjligheter. Vi är en hockeystad, vi är en anrik klubb, vi nämns med respekt av övriga hockeysverige men i närtid har vi inte varit tillräckligt bra som klubb.”
Henrik Gradin avslutar med ett mellanting av önskan och uppmaning till unga spelare:
”Att unga spelare vågar vara kvar i sin egen miljö, det är inte alltid bäst att flytta till större klubbar långt ifrån din hemort. Jag tror väldigt mycket på att få frodas och utvecklas i sin hemmiljö. Bor man i MoDos närområde ska man vilja spela för MoDo. Vi ska vara så attraktiva så att det inte ska finnas nåt annat än att ’jag vill spela för MoDo’.”
Szymon Szemberg
Tidigare VD för den Europeiska klubballiansen E.H.C., Informationschef på Internationella ishockeyförbundet (IIHF) 2001-2014, COO på Champions Hockey League, 2013-2015. Sportjournalist på Göteborgs-Posten 1981-1997. Reflektionerna är skribentens egna.